Luften är som slät svart sammet doppad
i Klara sjö
Du kysser henne från det där programmet
om pundarna som inte ville dö
Det var hon som stod längst bak i rummet
när kameran bara svepte förbi
Och hon rör sej så lugnt och hemtamt
på platser där du inte vill bli sedd

Men nångång måste allting skaka
Och alla dina cirklar ska vändas upp och ned
Nångång måste allting skaka
Och till och med du ska skaka ner

Du springer som en tränad ardenner
Du är så slipad som ett djur kan bli
Du har så många och bildade vänner
Och ni vet precis hur allt ska bli
Ni vet att man kan förlora
Ni vet att man kan tvingas krypa fram
Och bli av med både huvud och hjärta
Men ni vill ändå tro att det var ni som
vann till slut

Men nångång måste allting skaka...